Edizons började som många andra på den tiden, med att spela rockmusik i källaren, bara för det egna nöjet. Några egentliga spelningar ute för publik hörde mer till ovanligheterna. Efter en tids "harvande" i källarlokalerna, började grabbarna titta sig omkring för att se vad andra grupper spelade, och man tyckte att "vi börjar spela dansmusik så vi får komma ut och spela". Sagt och gjort, grabbarna började träna in lite danslåtar i stil med Flamingokvintetten, Thor-Leifs och många andra av dåvarande storheters musik. Detta hända någon gång i November 1977. Första året som dansband var väl mer en träningsperiod, eftersom rocksoundet fortfarande var dominerande. Sen var det väl inte bättre än så att ingen av pojkarna var direkt tekniskt kunnig på sina instrument, utan man spelade så enkelt som möjligt. Kanske inte så konstigt om man då också tänker på att pojkarna var i 15 - 17 års åldern. På den tiden var dansband mer tabu för grabbar i den åldern.

Den första riktiga spelningen var nyårsafton 1977 i Vilhelmina, och det var oerhört nervöst för grabbarna, och hur lät det..? Ja nog kunde man höra att orkestern var ny inom dansmusiken, men kvällen kunde genomföras till allas belåtenhet. Nu upptäckte Edizons hur en spelkväll skulle genomföras, och man började lyssna alltmer till de olika dansband som fanns, och man började hitta sitt eget sound, en blandning mellan rockens lite tuffare ljud tillsammans med dansbands soundet som var ett softare ljud med mycket eko och rymd. Man började också att ge tid till att lära sig instrumenten bättre för man insåg att det inte räckte att bara kunna tre ackord.

Åren gick och Edizons blev bättre både musikaliskt och ljudmässigt, och man fick fler och fler speltillfällen, och kulminerade ungefär 1980 då man hade så många speljobb att fritiden slutade existera. Nu kunde man välja vilka jobb man ville ta, och orkestern var välkänd av både arrangörer och publik. Andra välkända dansband började nu också se Edizons som konkurrenter, för att tidigare ha sett orkestern som något som inte skulle bli någon hot mot dem.

Alltefter åren gick, med hårda satsningar inom musiken med upp till 25 spelningar i månaden, började orken att ta slut hos Edizons. Man var helt enkelt tvungen att trappa ned på speljobben för att orka med.
Till slut räckte inte nedtrappning, utan man valde att lägga Edizons på is, för att se om man kunde låta orkestern vara vilande något år. 1983 gjorde man sista jobbet i Jokkmokk, och då stod Edizons på topp inom musiken.

Numera 2008 har före detta medlemmar i Edizons upptagit musiken i lugnare former, men på olika håll. Man kan nämna till exempel basisten Edmund är en form av "roadie" och manager till bandet
1st Liberation, där en av hans söner är basist. Michael som spelade sologitarr och sax, har i dagarna startat upp ett nytt band som spelar dansvänlig musik, och där har man valt att kalla sig Zombras
Anders som spelade trummor, är nu verksam som trummis i ett annat coverband som spelar lite rockigare musik, och Allan som spelade klaviatur, gitarr och var huvudsångare, agerar nu som trubadur och trubaderar runt om i länet.

Vad man kan få ut av detta? Jo, om man en gång börjat med musik, så verkar det vara svårt att helt överge den konstformen, musik i olika former passar alla människor någon gång.